När någon får en demensdiagnos påverkar det inte bara individen – det förändrar livet för hela familjen. Susanne Lindqvist arbetar som demenssamordnare/Silviasyster i demensteamet i Vaxholms stad. I hennes roll som demenssamordnare så finns hon med under hela demensresan. Hon finns för personen med kognitiv sjukdom, anhöriga men även för personal. Här berättar hon om sitt arbete, utmaningarna och varför digitala hjälpmedel som Loopeli gör skillnad.
– Jag ser mig ibland som en personlig coach som peppar, inspirerar, motiverar och ger förslag på strukturer och verktyg för att underlätta vardagen det skulle alla kommuner ha som stöd och hjälp, säger Susanne.
Att arbeta kring personer med kognitiv sjukdom är ofta mångfacetterad och kräver kunskaper för att kunna bedöma och hantera de komplexa och svåra situationer som kan uppstå i vardagen.
Teknik med omtanke – Loopeli i Vaxholm
Ett pågående projekt i Vaxholm stad är – Loopeli som erbjuds som ett digitalt hjälpmedel för personer med demensdiagnos. Susannes roll i projektet är att identifiera deltagare och bygga upp två användargrupper, en under 65 år och en över.
Responsen hittills har varit övervägande positiv.
– Jag ser att värdet med Loopeli är att det blir enklare att hålla kontakten med familj och vänner när det kan vara utmanande att använda vanlig mobiltelefon. Det ger också en ökad självständighet och trygghet och minskar ensamheten med videosamtalen, berättar Susanne.
Ett arbete som bygger på hjärta och professionalism
Att vara Silviasyster är inte bara en titel, utan ett förhållningssätt. En Silviasyster är specialutbildad inom demensvård via Stiftelsen Silviahemmet. H.M. Drottning Silvia stöd och stora engagemang har varit av avgörande betydelse för att förbättra livet för personer med en demenssjukdom och deras anhöriga och satt det på kartan. Kunskap är nyckeln till en god demensvård och via stiftelsen Silviahemmet når den kunskapen i dag ut över hela världen.
– Det handlar om att vara ett gott föredöme – utgångspunkten varje dag är ett personcentrerat omvårdnadsperspektiv. Där fokus är vård och omsorg som främjar välbefinnande och livskvalitet för personen som lever med en kognitiv sjukdom och deras anhöriga, berättar Susanne.
Demensstöd i hemmet handlar om att ge stöd och förebyggande insatser tidigt så personen är inkluderad i samhället trots särskilda behov.
Demensstöd i praktiken
I Vaxholm arbetar demensteamet efter en utarbetad modell – Vaxholms modellen – som ska säkerställa att ingen hamnar i kläm mellan Hälso- och sjukvården och kommunen. I samarbete med minnesmottagningen och nordostkommunerna här i Stockholm erbjuds anhöriga kurs i föreläsningsform och vi erbjuder även digital navigeringskurs på Nka:s webbplats.
– Vi erbjuder också stödsamtal och grupper, både för anhöriga och personer som nyligen fått diagnos. Det är viktigt att känna att man inte är ensam, säger Susanne.
Förebyggande insatser – ökad livskvalitet
En annan viktig del i är arbete är det förebyggande stödet. Här används bland annat Hjärnvågen, ett arbetssätt som bygger på den internationellt uppmärksammade FINGER-studien. Målet är att fördröja sjukdomsförloppet och öka livskvaliteten.
Men det förebyggande arbetet kräver också samverkan – och att hjälpmedel som välfärdsteknik introduceras i tid.
– Den största utmaningen är att få in tekniken tidigt, ibland sätter anhöriga stopp av olika skäl. Möjligheterna för att förbättra demensstöd i hemmet handlar om att ge stöd och förebyggande insatser tidigt så personen är inkluderad i samhället trots särskilda behov. Så att de kan känna trygghet, självständighet och delaktighet, på så sätt kan man skapa förutsättningar för att kunna leva ett rikare liv – även men en diagnos, säger Susanne.
Livet slutar inte med en diagnos
För Susanne är det tydligt vad som driver hennes arbete.
– Vi måste hitta det friska, inspirera och ge verktyg för att behålla självständighet och delaktighet. Livet tar inte slut med en diagnos – det är det jag brinner för, säger hon.
Kunskap, fingertoppkänsla, teamarbete med individen i fokus och att anhöriga tar hjälp i tid. Som anhörig har du också rätt till stöd.
Susannes bästa råd– till både anhöriga och personal
Avslutningsvis delar Susanne med sig av sina viktigaste råd för att möta demens med kunskap, kraft och medmänsklighet:
- Kunskap är A och O – ju mer du vet, desto tryggare blir du i situationen.
- Teamarbete med individen i fokus– Livet tar ju inte slut med en diagnos, vi har fortfarande samma behov av att odla våra intressen, leva och utvecklas som människor. Ett aktivt liv är också något som bromsar sjukdomsförloppet.
- Ta hjälp i tid – du behöver inte bära allt själv. Ett starkt team gör skillnad.
– Demens är en anhörigsjukdom också. För att orka vara ett stöd behöver du själv få stöd. Livet blir annorlunda och som anhörig har du också rätt till stöd. Glöm inte dig själv, säger Susanne.
